Hon är fortfarande pappas flicka trots att han rånat banker, skjutit mot poliser och suttit i fängelse största delen av hennes liv. Men det är så hon identifierar sig själv, som Jackie Ferm – dotter till den ökände storbrottslingen Lars-Inge Svartenbrandt, numera Lars Ferm. Hon älskar att provocera och vill inget annat än att använda sin tragiska bakgrund för att hjälpa andra.
Bekvämt tillbakalutad i stolen sitter hon, med benen i kors, och ler ett strålande leende. Det bruna håret är utsläppt, lösögonfransarna sitter på plats, men magen kurrar en aning,
– Jag var så nervös i morse att jag inte kunde äta frukost, förklarar hon.
Bara 19 år gammal har Jackie Ferm redan hunnit med en hel del rubriker med anledning av ett utvik, en dokusåpa och hon har genom den hårda vägen lärt sig att hålla känslorna i styr. Den brunhåriga skönheten har hela tiden glimten i ögat och det är tydligt att hon rört om ordentligt i Paradise Hotel-grytan.
Just nu mår Jackie Ferm bättre än någonsin. Hon är starkare, mer självsäker och har kontroll över sitt eget liv – men så har det inte alltid varit.
Som liten var hennes uppväxt minst sagt turbulent. Det är inte helt enkelt att vara dotter till en av Sveriges mest omskrivna brottslingar, som genomfört bankrån, skjutit mot poliser, rymt från Kumla och suttit i fängelse den största delen av sitt liv.
– När jag var liten åkte vi aldrig på semester som andra familjer, vi åkte och hälsade på pappa på Kumla, säger Jackie.
Eftersom hennes pappa flyttades inom det svenska rättssystemet har Jackie och hennes syskon vuxit upp på både fängelser och mentalsjukhus. Men hon säger att hon fått uppleva en, för henne, bra barndom tills det att hon var åtta år och hennes mamma fick en hjärnblödning. Trots att mamman utvecklade svåra alkohol- och drogproblem bodde de tillsammans i två år – och Jackies roll blev att hålla samman och ta hand om familjen.
Plötsligt tvångsflyttades de tre syskonen och tioåriga Jackie tvingades välja vem av sina två yngre bröder hon ville bo tillsammans med.
– Jag har fortfarande så dåligt samvete för att jag valde en av dem. Jag borde självklart ha låtit dem bo tillsammans.
Jackie placerades i ett jourhem men flyttades strax till en familj som var tänkt att bli hennes permanenta fosterhem. Det såg bra ut på pappret, men i verkligheten fungerade det inte alls för henne att bo där. Fosterföräldrarna tillät henne inte att visa känslor och förstorade upp alla misstag hon gjorde. Alla regler gjorde att Jackie vid flera tillfällen rymde för att ta sig hem till sin egen mamma. På grund av rymningarna undersöktes hon av BUP men ingen diagnos kunde fastställas.
Inte konstigt – för hon var inte sjuk, menar hon.
– Jag har levt i skuggan av andras misstag, säger Jackie och lägger huvudet lite på sned. Jag har ju aldrig gjort någonting själv.
Jackie fortsatte rymma och till slut klarade familjen inte av att ta hand om henne längre. Hon skickades tillbaka till jourhemmet, men även där fortsatte rymningarna. Ibland stannade hon ute två veckor i taget. Hon kände sig ensam och övergiven.
De ständiga flyktförsöken resulterade i att Jackie tvångsförflyttades till ett vårdhem med dygnet runt-bevakning utanför Göteborg. Socialen tyckte att hemmet verkade bra, men när Jackie kom dit fick hon snabbt klart för sig att hårda regler gällde – och att hon gjorde bäst i att följa dem.
– Förutom att jag ofta tvingades sitta still på en pall i hallen i timmar straffades vi fysiskt. En gång när jag inte ville bada slängde de in mig i väggen. Andra gånger gick det flera dagar utan att vi fick mat.
Efter ett år uppdagades vad som egentligen pågick mellan väggarna. Hemmet tvingades att stänga och den då 15-åriga Jackie flyttade till ett nytt behandlingshem i Kristianstad.
Trots att hon var frisk placerades hon tillsammans med nio tjejer som led av allt från ätstörningar till självskadebeteende och självmordstankar.
– När man bor med psykiskt sjuka personer så länge som jag har gjort chockas man inte av något längre. Man kunde komma in i ett badrum och se blod överallt och då gick man bara och hämtade en handduk för att städa upp.
I hennes ansikte vilar hela tiden ett drag av allvarsamhet, och det syns att hon inte levt ett enkelt liv. De mörka ögonen avslöjar att det är jobbigt att prata om barndomen. Hennes händer dras hela tiden upp mot ögonen även om det aldrig kommer några tårar att torka.
– Jag har lärt mig att stänga av tankarna och känslorna när jag pratar om min uppväxt. Men visst är det jobbigt om jag sitter ensam och tänker på det på kvällen.
På vänster handled har Jackie två tatueringar. De är hyllningar till hennes yngre bröder. Den äldste av dem omkom i en bilolycka när hon var 16 år. Med en mamma som knarkade och en pappa som satt inne var det upp till Jackie att identifiera broderns kropp och ordna allt inför begravningen.
– Jag fick panik och tänkte: vad gör jag nu? Men jag löste allt själv. Det enda jag sa till pappa var att inte ta dit media, det hade jag inte orkat.
Vanligtvis brukar hon prata med sin pappa med jämna mellanrum. Nu har det dock gått åtta månader sedan de hördes av – samma dag Jackies utvik publicerades erkände han ett nytt brott och helt otroligt är det inte att han ogillar hennes offentliga provokationer.
Även om Jackie fått lida för sina föräldrars misstag genom hela livet identifierar hon sig som sin pappas dotter – och det är viktigt. De har haft kontakt via telefon och mail och på så sätt har han hela tiden försökt vara med och uppfostra henne, trots att det alla gånger inte har gått så bra.
Hur mår du idag?
– Jag har lärt mig att stänga av och har blivit väldigt stark. Jag har med mig en stor livserfarenhet. Eftersom jag alltid har haft ett kaosartat liv kom Paradise Hotel som en skön paus från verkligheten.
Hon blev headhuntad till skandalserien av produktionsbolaget efter hennes rubricerade utvik i början av förra året. Egentligen ville hon inte vara med i programmet, och trots att hon skrivit på kontraktet bestämde hon sig först en halvtimme före avresan att hon verkligen skulle vara med.
Hon beskriver sig själv som snäll, impulsiv, oberäknelig, spontan och ganska så fascinerande. Just oberäknelig är den egenskap hon utnyttjat i Paradise Hotel. Hon är säker på att tittarna har fått sin beskärda del av gapande munnar och chock. Jackie visar tydligt att hon inte har några som helst problem med att bjuda på sig själv. Att vara pryd är inte en av hennes egenskaper.
– Sex på TV? Visst, det finns ju så mycket värre saker.
Varför är det så kul att provocera?
– Jag har alltid gillat att provocera. Efter utviket vaknade massor av diskussioner och debatter. Dessutom kom ett par artikelserier om pappor i dagens samhälle och det är det där seriösa som jag vill uppnå. Att provocera för att komma åt det viktiga.
Något som verkligen är viktigt för Jackie är att hjälpa folk. Hon menar att den svenska socialen inte fungerar som den ska. Hon har sett det på nära håll och vill hjälpa till att skapa en förändring, i stället för att bara klaga. Jackie menar att hon måste skapa sig ett namn först, innan hon kan göra de stora förändringarna.
– Jag måste väl börja blogga, skrattar hon.
Framtiden ser ljus ut för Jackie Ferm. Hon är stark och har lärt sig att hantera sina känslor. Hon har tänkt skriva en bok, dyka i Thailand, fortsätta sin frisörutbildning och se sig om i världen. Men framför allt vill hon hjälpa andra, och hon har tankar på att volontärarbeta, skänka pengar till välgörenhet och kanske bygga en skola i Paraguay.
– Om jag vinner Paradise Hotel ska jag göra någonting bra för pengarna. Först en manikyr – sedan ska jag hjälpa folk.
Men innan hon kan ge sig iväg på några resor runt jordklotet ska hon hem till Kristianstad och se hela säsongen av Paradise Hotel.
Snart kommer den hårdhudade flickan från småstaden sannolikt att ha genererat fler spaltmeter än sin far. Med ett högt skratt säger hon:
– Svenska folket, är ni redo för en generation till?
|