Jag som läst Maurice Sendaks barnbok Till vildingarnas land när jag själv var liten och nu som vuxen för mina syskonbarn var lite tveksam till filmatiseringen. Kan man fånga vildingarna, Max frustration och kan någon annans tolkning av denna relativt öppna bok passa ihop med min och alla andra läsares egna tolkningar. Är det möjligt? Och kan man som vuxen uppskatta denna barnsaga?
Och visst har författaren Dave Eggers och regissören Spike Jonze tolkat boken på sitt eget sätt. Max har fått en storasyster och en hårt arbetande ensamstående mamma.
Det finns inget gullande med barndomen, och filmen är rå och realistisk. Max konflikter med sin mamma kommer en otroligt nära, och en av filmens starkaste scener är den då storasysterns vänner krossar Max igloo och allt blir dödstyst då man får se Max uppgivna ansikte med öppen mun, snorig näsa och tårarna rinnandes.
När Max sedan rymmer och hamnar i vildingarnas land får man som tittare möta vildingarna och de är framställda som riktiga individer. Pälsen är toviga och smutsiga och klor och tänder är vassa. De liknar vildingarna som funnits i mitt huvud sedan jag läst boken första gången. Samspelet mellan Max och vildingarna är fyllt av lek, men tyngd av allvar. Max lär sig hantera konflikter och han förstår plötsligt att han måste ta ansvar.
Filmen går inte att beskriva på något annat sätt än som ett mästerverk. Den är underhållande, vacker och känslig.
Av: Malin Ericsson |